Jag tycker verkligen mycket om snö...men när den inte har kommit under hela vintern behöver den väl för fasen inte dyka upp lagom till påsk!
Enligt bondepraktikan kan man ansa rosorna när björklöven är stora som musöron. Igår, när solen sken och det bara blåste så där svalt och skönt tänkte jag att det var dags att vårstäda trädgården. Jag lyfte bort det skyddande lagret med löv och ris som jag lagt över rosenrabatten. Under fanns det massor av vårlökar som vittnade om att värmen inte är långt borta. Björn satt mitt på gräsmattan och studerade stråna bara så där ingående och intresserat som ett litet barn kan göra. Vi njöt, och äntligen kändes vintern över.
Efter en stund gick vi in och lagade lunch, och då hände det! Jag tyckte att det kändes som om jag blivit grundlurad av kung Bore själv. Det började snöa...och det slutade inte...I morse hade vi ca 10 cm snö.
Nu funderar jag över om mina stackars rosor överlever slaget. Tulpanerna och påskliljorna gör det, men mina rosor?
Den enda som verkligen struntar i när snön kommer är Skolli...
tisdag 4 mars 2008
Missförtroendeförklaring mot kung Bore
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej,
Och tack för din kommentar i min blogg (jag förstår skånska också ;) )
Jag blir så tagen varje gång jag är inne hos dig och läser.
Du har en fantastisk berättarförmåga som verkligen griper tag i mig.
Kram
Nää, vad trist! Förstår att du känner dig lurad!
Hoppas rosorna klarar sig, och tur att åtminstone hunden är glad :-)
Vilken fantastiskt fin hund förresten, vad är det för ras?
Åh, fy vilken vinter. Här uppe inte alls så, kalla nätter men tack o lov ingen snö. Vilken fin och inspirerande blogg du har. Den glädjer mig. Hoppas att Pappa läser och begrundar!
Skicka en kommentar