Och snön ligger vit på taken...

Härom natten hade vi den kallaste natten i år på -13,5°...Himlen lyser klarblå men det knastrar under skorna och tårna känns stelfrusna. Det är märkligt att jag lyckas hoppas på våren alldeles förtidigt - varje år! Nu vill jag ju bara ha sol och värme! Jag vill ut i trädgården och bryta naglarna och få träningsvärk på baksidan av låren!

Det känns tråkigt när snön kommer vid fel årstid. Jag vill ha den vid jul, precis som alla andra. Men i Skåne är vita jular ovanligt. Jag vet inte om mitt minne lurar mig, men kom inte vintern och julen samtidigt förr? Jag tror mig märka av växthuseffekten...

Även om den kom sent, snön, så är den fortfarande vacker. Landskapet stillnar på något sätt. Det blir tystare ute. Det enda jag hör är fågelkvitter och tranor som liksom jag beklagar sig. Och katten så klart som leker pajas framför kameran...
Vi fick rutchkanan mot att vi hämtade den. Den ska få ett lager vit färg så att den lyser upp varma sommarnätter också.
Nu sover trädgården igen, allt har stannat av och hos mig kliar det bara i fingrarna...

Potatissallad - För den goda smakens skull

Idag finns det så många olika dieter och bantningsrecept att man inte kan hålla isär dom längre. Man måste följa en metod annars riskerar man att få motsatt effekt.
Den ena är utan proteiner, den andra utan kolhydrater, en tredje med mycket fett eller kanske helt utan fett... Alla gamla regler vi lärde oss om hälsosam mat tycks vara bortblåsta...
Är man då en bakåtsträvare om man försöker hålla fast vid tallriksmodellen och hävdar att lagom portioner med lagom mycket motion är lösningen? Jag är i alla fall HELT övertygad om att mina extra kilon beror på för mycket mat och för lite motion!
Jag älskar mat, jag älskar att laga mat och älskar att bjuda på mat. Receptet här nedan är visserligen ett smal-mats-recept (enligt någon av metoderna) men jag rekommenderar det enbart för den goda smakens skull!

Annas Potatissallad

1 kg kokt potatis
2 st gula lökar
1/2 purjolök
250 gr naturell keso
2 dl creme fraiche
1/2 pessad citron

Salt & svartpeppar

Det är underbart med en näve hackad koriander för den som önskar...

Serveras till grillat kött eller fisk.

Smaklig spis!

Om det bara kunde sluta regna...

Jag vill ut och rensa landet! Tog en snabb sväng förbi det i eftermiddags och såg till min stora glädje hur persiljan och gräslöken har tagit sig! Det har ogräset också, eller det är på god väg i alla fall. Några nässelrötter och kirskålsskott har jag fått med mig på vägen förbi, men det är dags att ta i med hårdhandskarna.

Om det bara kunde sluta regna...

Välkommen till Björkhaga

Hur viktigt är inte det första intrycket? Det fanns en tid då man såg dessa anskrämliga gröna plastbrevlådor på var och varannan villa. Hur kommer det sig att dom blev så populära egentligen? I USA finns det ett mode runt brevlådor. Kan denna brevlåda representera en tid ur det svenska modet? Eller är det så att det aldrig har kommit på tapeten i Sverige?

På Järnia i Hörby är inte utbudet stort, trots att det faktiskt är en mycket välsorterad butik. Men så är väl inte brevlådor deras specialitet heller. I vilket fall hittade jag en enkel i obehandlad furu som jag beslöt mig för att måla vit.
Jag blev ganska nöjd med resultatet trots att texten blev lite klumpig.

Härom veckan var vi på Ikea och skulle bara handla hyllplan och klädkartonger. Jovisst, notan slutade på 2800:-...Och ändå var det bara småsaker som följde med hem i påsarna...
På väg ut, i en liten hörna som jag inte alls tänkte gå in i, hittade jag i alla fall det verkliga fyndet! En vit bricka med blå detaljer i emaljerad plåt. Jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle hitta något liknande där, men ibland lyckas dom att överraska.

Som avslutning måste jag bara bjuda på lite underbara syrénknoppar.

Annas mörka mäktbröd

Jo, jag tänkte att jag skulle bjuda på lite gott. Jag har en bok ståendes i köket där jag fyller i trevliga recept. Kravet för att hamna i boken är att de är inte kopierade från någon, men lite modifierade går bra...lite som en egen husmoders-handbok. Några av recepten kommer från väninnor som har haft lust att dela med sig, andra har jag hittat på alldeles själv. Alla recepten är provlagade.

Nåväl, här kommer i alla fall mitt recept på mörkt bröd:

8 dl vetemjöl
4 dl rågsikt
1,5 dl linfrön
1,5 dl solroskärnor
2 bl branflakes fruit
3 dl rågkross
3 tsk bakpulver
5 tsk bikarbonat
3 tsk salt

Blanda väl.

12 dl filmjölk
2,5 dl mörk sirap

Blandas och röres ner i den torra blandningen. Konsistensen ska vara som en tjock smet.
Smöra och bröa 2 formar.
Grädda 2 timmar i 150° i den nedre delen av ugnen.

Låt er väl smaka!

Trädgårdsfynd

I skogen bakom våran trädgård ligger det ett antal irriterande skrothögar. Det är gamla brädor fulla av spik blandat med trasiga flaskor och rostiga rör. Jag blänger på dom ilsket varenda gång jag ser dom. En liten skogsmulle i mig protesterar högljutt. Jag kan inte förstå hur man så hänsynslöst kan slänga ut sådant i naturen!
Igår tog jag mod till mig och undersökte den ena högen lite noggrannare. Och döm om min förvåning när jag hittade lite skatter gömda under skräpet. Tre gjutjärnsgrytor, beklädda av spirande grön mossa och slitna på det där alldeles underbara sättet.

Jag har ännu inte bestämt var dom ska stå, eller vilka blommor jag ska ha i dom, men det kommer snart.
Syllarna kommer nog att utgöra en del av installationen...

Bland skrotet hittade jag dessa konstiga figurer. Jag har ingen aning om vad det är (*någon*?) men jag tror att de kan smycka rabatterna riktigt vackert fram i sommar.

Den här statyn fick vi, David och jag, av hans mostrar när de var här förra året. Jag tycker den är så makalöst romantisk.

Rabarberna lovar paj och kräm redan nu...

Det är vår i trädgården!

Om Livet runt 35

Jag funderade på varför jag skriver den här bloggen egentligen. Det är ju inte en ren och skär inredningsblogg, trots att det är ett av mina stora intressen. Inte heller handlar den särskilt mycket om trädgård, som undertiteln antyder, inte ännu i alla fall.
Det är istället som en cyberdagbok med publik. Ganska utlämnande på sina ställen, kanske lite utmanande på andra. Inte särskilt oskyldig och rent av exhibitionistisk. Hur många sådana bloggar finns det egentligen? Vad är det som driver folk till att skriva om sina känslor, öppet och medvetet, i ett forum som kan läsas av vem som helst...när som helst...? Kanske är det ett hävdelsebehov eller så är det bara bekvämligheten i att uttrycka sig i skrift...Utan att man blir emotsagd och tvingas ha belägg för alla åsikter... Samtidigt är det ett bekräftelsebehov som uppfylls varje gång man får en kommentar på ett inlägg. "Jag blev hörd", eller"Jag blev sedd"...eller "Jag är någon"...

Vissa bloggar är väldigt mycket mer utlämnande än den här. De kan vara så personliga att det nästan känns lite som att man tittar på en ny säsong av Big Brother. Snaskiga detaljer om sexliv radas upp efter varandra och själv undrar man ibland om man blivit frigid som inte tycker att det är så spännande längre. Kanske handlar det snarare om en personlig mognad. Det är vuxenpoäng på att pippa på lördagar...bara på lördagar.
Ändå gör det personliga utlämnandet skillnaden på hur intressant en blogg är. Kan man beröra utan att bli personlig? Är inte en allmängiltig text lika spännande som telefonkatalogen?
Kanske är det inte konstigt att många författare är ensamma stofiler. Avskärmade från det verkliga livet försvinner dom in i fantasins värld, i en värld där dom kan utnyttja sig själv eller andra människors upplevelser för att beskriva ett händelseförlopp. Om det är en sann berättelse har det ingen betydelse om personerna har fiktiva namn för den som känner sig träffad.
Men vad är det då som driver mig? Kanske är det bekräftelsebehov, kommentarerna betyder mycket mer för självförtroendet än jag vill erkänna. Än så länge har jag inte tagit bort dom negativa kommentarerna jag har fått (2), på något sätt tycker jag att även de driver diskussionen framåt. Det är viktigt att ifrågasätta sig själv ibland, checka av, så att man vet att man är på rätt spår.
Men är det bara ett bekräftelsebehov? Vad kallas den glädje som uppfylls när man inser att man lyckats fånga läsaren, öka spänningen och skapa intresse för att återkomma? Egoism?

Snart ingen hemlis längre

Nu har vi gjort det! Vi har fixat en varumärkesregistrering! Det känns som det första verkliga steget mot skapandet av vårat eget företag. Jag vågar inte skriva namnet här ännu och knappt vad vi ska pyssla med...Men jag tror att det kommer bli riktigt bra!
Gah! Jag måste sluta skriva innan jag försäger mig!!!

Missförtroendeförklaring mot kung Bore

Jag tycker verkligen mycket om snö...men när den inte har kommit under hela vintern behöver den väl för fasen inte dyka upp lagom till påsk!

Enligt bondepraktikan kan man ansa rosorna när björklöven är stora som musöron. Igår, när solen sken och det bara blåste så där svalt och skönt tänkte jag att det var dags att vårstäda trädgården. Jag lyfte bort det skyddande lagret med löv och ris som jag lagt över rosenrabatten. Under fanns det massor av vårlökar som vittnade om att värmen inte är långt borta. Björn satt mitt på gräsmattan och studerade stråna bara så där ingående och intresserat som ett litet barn kan göra. Vi njöt, och äntligen kändes vintern över.

Efter en stund gick vi in och lagade lunch, och då hände det! Jag tyckte att det kändes som om jag blivit grundlurad av kung Bore själv. Det började snöa...och det slutade inte...I morse hade vi ca 10 cm snö.

Nu funderar jag över om mina stackars rosor överlever slaget. Tulpanerna och påskliljorna gör det, men mina rosor?

Den enda som verkligen struntar i när snön kommer är Skolli...

Dopklänningen

Jag vet att det är lite skryt, men jag är så stolt över dopklänningen jag sydde till Björn, så jag tänkte lägga upp lite bilder.

Jag köpte ett mönster som jag ritade om. Jag ville ha ett äldre snitt på den, lite medeltida, lite nordiskt.
Längst ner broderade jag Björn 2007-04-14...

Detta vackra bandet hittade jag på Tusen Tyger (en väldigt trevlig butik) i Malmö.

Och så här fin var han i den...med hätta och allt!

Pappas födelsedag

Idag fyller pappa 60 år. Det känns lite vemodigt för vi har inte talat ut ännu. Jag undrar om han är nöjd med att ha det så här? Jag undrar om han kommer att sakna mina gratulationer? Jag undrar om han saknar mig?

Det är märkligt att fastän jag är 35 år gammal känner jag mig som en liten flicka så fort jag grälar med mina föräldrar. Jag vill så gärna vara en betydelsefull person i deras liv. Inte någon som man kastar bort, eller väljer bort...
Jag minns när pappa flyttade till Umeå. Jag tror att jag var 8 eller 9, är inte riktigt säker, och jag undrade om han saknade mig då också. Jag kommer ihåg födelsedagar som han inte ringde, några julaftnar också, och det gjorde så ont. Den smärtan var stor och äkta. Mycket mera äkta och ofärgad än den jag känner idag. Men ändå är det den samma...ändå undrar jag om han saknar mig?

Kanske läser han det här? Kanske har min syster skvallrat om bloggen...? Kanske läser han och lyssnar till mina ord? Kanske förstår han att han är betydelsefull i mitt liv?