Ja, jag förväntade mig för mycket. När jag kom hem var ingen hemma. Huset var skitigt och det såg ut som att dom haft semester från mig också. Jag blev skitsur. Skällde ut David efter noter (per telefon) och funderade allvarligt på att åka iväg en vecka till.
Det tog nog längre än jag förväntat att komma över den initiala besvikelsen också. Sitter här i skrivandets stund och grämer mig lite fortfarande.
Men jag hade i alla fall en underbar semester med Ulrika och hennes son James. Vi befann oss i hennes sommarstuga som hon bjudit upp mig till massor av gånger, men som jag nu för första gången besökte. Helt fantastiskt!
Västkusten är speciell. Jag vet inte om det är ljuset som skapar den där lite magiska känslan.
Vi hittade kantareller mitt inne i sommarstugeområdet. Gissa att vi frossade!
torsdag 25 oktober 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag känner igen känslan.
Kram
Synd att du aldrig skriver längre i din blogg för du har verkligen gåvan att kunna fånga känslan i ditt skrivande. Och, det har jag sagt till dig förut i "Familjeliv". Jag går in här då och då och kanske en dag får du lusten tillbaka att skriva några ord? Ha det gott! Kramiz /Petra, alias "Hjalle 71"
Skicka en kommentar