Livet runt trettiofem...

Livet runt trettiofem...Vad innebär det? Tja, idag är vi sjuttiotalister och vissa av oss är inte ens vuxna ännu. Idag hade jag ett möte med en psykolog. Hon tyckte nog att jag var på väg att bränna ut mig... igen...Vi sjuttiotalister skaffar barn och karriär i samma ålder, och tror till råga på allt att vi ska klara av det! Vi är både individualister och idealister på samma gång. Speciellt vi som växte upp med gröna vågen och rödstrumporna i vaggan. Internationalen ljöd som en vaggsång i barnkammaren fast vi fortfarande blev döpta i kyrkan. Mina föräldrar var faktiskt så vågade att jag fick två gudfädrar istället för en av var sort. På det ofria sjuttiotalet var det en stor skandal. Kanske hade det varit bättre om de vore homosexuella. Kanske hade det var så skandalomsusat att det skulle accepteras. Kanske inte alls. Jag var i så fall om möjligt lika hatad eller fruktad. Jag är en första generationens hippie-unge! Jag var ett barn med tovigt hår och trasiga jeans som mina föräldrar stoltserade med. De skulle visa att de med idealism kunde uppfostra ett barn utan materiella behov eller önskemål. Tänk så fel det kunde bli!