Det här är min mamma. Hon är inte vilken gumma som helst, utan en verkligen speciell person. Jag tror inte att någon passerat hennes värld utan att minnas henne.
Mamma bor tillsammans med Jemma och Ola i en gammal skola. Hon hyr den gamla lärarinnebostaden på ovanvåningen och en skolsal och det gamla skolköket. I skolsalen har hon inrättat sin ateljé och det går bra att besöka den om man ringer först. Är det någon här som är intresserad så skriv en kommentar så skickar jag er vidare.
Mamma är en väldigt spirituell person. Hon intresserar sig för mycket som utvecklar det inre seendet som också det återspeglas i hennes konst. Men hon reser inte enbart i tanken utan även i kropp...Här nedan kan ni se den mussla hon fick bära runt halsen när hon gick "El Camino", en pilgrimsvandring i norra Spanien på dryga 100 mil...
Ametistklustret ligger i hennes vardagsrumsfönster och renar husets energier.Man kan tro vad man vill om sådant där, men det är en mycket speciell känsla att komma hem till min mamma på besök. Jag som är van kanske inte alltid lägger märke till det, men för en person som besöker henne en första gång är det otroligt tydligt. Helt plötsligt kommer man på sig själv att avslöja hemligheter för henne som man trodde att man skulle ta med sig in i graven. Tiden bara går fast hos henne står den still. Det är ett andhål i universum...
Prismor från köksfönstret.
Detta är en kolteckning som min pappa gjorde (Nils Wilkmar) på min mamma och mig. Mamma har vårdat den ömt och i alla år, oavsett var hon bott, har den hängt ovanför hennes säng. När hon reste till Mexico förvarade hon sina ägodelar hemma hos mig. Då passade jag på att rama in den för henne...
Mamma och Björn i hängstolen i ateljén.
